Marionett
I Stockholm inträffar ett antal mord som polisintendent Maria Louisa Magnusson och hennes kollegor inte till en början inser är utförda av en seriemördare. Det är en farlig person, en udda konstnär i sitt slag som inte drar blickarna till sig. De mördade har inget gemensamt; en liten skolflicka, en gammal man, en sköterska på ögonkliniken. Parallellt med morden härjar en mordbrännare. Maria Louisa Magnusson är en sympatisk polis och medmänniska. Trots vänskap och gemenskap med många människor känner hon sig övergiven. Hon funderar en hel del på varför hennes vuxna barn inte hör av sig. Varför de inte ringer till henne. Om de inte behöver henne?
”Sigander kan konsten att bygga upp stämning och kusliga situationer. Hon har en egen språklig stil, avskalad och rapp. Hennes stryka ligger i den nyanserade personskildringen. /…/ Marionett är ett självklart alternativ till andra svenska polisromaner.” Bibliotekstjänst.
”Det kvinnliga perspektivet dominerar… jag uppskattar berättelsen, den är skickligt uppbyggd. Det är också mordintrigen. Rättegången pågar samtidigt som skeendet rullas upp för oss.” Sydsvenskan.
"Ingen förintas ovetandes. I tillvarons gränsland under hjärtats sista och nästsista slag sägs tillvaron svepa revy. Så ock för honom. Jag kan inte låta bli att tycka att detta är alldeles förbaskat bra gjort”. Skånska Dagbladet.
2001, MB Förlag.