Den kvinnliga deckarvågen
av Christina Wiik
Hårda och mjuka - får båda plats?
90-talets dominans av manliga hjältar i thriller- och deckargenren är bruten. Bland bästsäljarna har den våldsbenägne agenten Hamilton och den allt tröttare kommissarie Wallander länge fängslat den spänningssugna svenska publiken. Men nu kommer kvinnorna på bred front. Liza Marklund är bara en av ett helt dussin kvinnliga kriminalförfattare som flödar ut i bokhandeln under hösten.
- Det är viktigt för mångfalden att det finns flera och olika kvinnliga förebilder i branschen, säger en av dem - författaren Helena Sigander, som har skapat en ny svensk hjältinna, den blonda privatdetektiven Eva S:t Clair som visade sig för första gången i pusseldeckaren Döda män vittnar inte.
I en klassisk intrig där läsaren via ledtrådar förs fram till upplösningen - d v s vem som är mördaren - återskapas här en stil som påminner om Agatha Christie snarare än de senaste decenniernas action.
- Vapenvård är inte allt, det behövs lite rosenvård också. Visst krävs mycket dramatik i en kriminalberättelse, men alla är inte lika intresserade längre av pojkarnas sex, våld, mord och blod, tabloiddeckarnas enstaviga ord som passar på löpsedlarna. Många kvinnliga läsare vill ha romantik och underhållning utöver själva jagandet och mördandet", tror Helena Sigander.
Kvinnligt nätverk
Hon ingår i ett nätverk av författarinnor som vill odla en slags kvinnlig norm vid sidan av mer hårdkokta ingredienser av ond bråd död. I Döda män vittnar inte finns t o m en ljuv kärlekshistoria invävd, sedd ur kvinnlig synvinkel.
- Men hjältinnan ska vara hård mot de hårda. Min Eva S:t Clair är en självständig yrkeskvinna och egenföretagare, inget mähä.
I hennes böcker - en uppföljare kommer till våren - är polischefen också en tuff dam vid namn Barbara Bonde. Hon är nyss skild från den snygge kriminalaren Tor Bonde, som fångar Eva S:t Clairs djupa intresse.
Den mixen av manligt och kvinnligt är resultatet av en skribentkarriär som tog sin början med kåserier i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Sedan blev det bl a barnbok, teaterpjäser som har spelats i radio och en prisbelönt novellsamling.
En deckarskrivarkurs i Ordfronts regi gav Helena Sigander kontakter i kriminalbranschen.
Och nu studerar hon obduktioner vid landets rättsläkarstationer för att tillföra nästa roman sakkunskap om ett svårt hantverk i kedjan av brott och straff.
- Det är kul att vara med när de skär, intygar Helena Sigander.
Meningarna är delade i kritikerkåren om den "mjukare" genrens förtjänster.
"Årets intressantaste debut" skriver deckarmagasinet DAST om Helena Siganders skapelse Eva S:t Clair.
"En skojig blandning av brott, kärlek, passion, olyckor och två underbara katter på en sörmländsk herrgård", heter det i en anmälan i mäktiga Bibliotekstjänst som styr bibliotekens inköp.
I Aftonbladet fördöms däremot pusseldeckarna som förlegade, nyutgivningen av mästaren Dorothy Sayers till trots. Det liknar nästan litteraturpolitisk fejd, som om Sverige bara hade plats för en enda stil.
Själv föredrar Helena Sigander amerikanskan Sara Paretsky, men framförallt den populära TV-serien "Snoken", vars hundförsedde hjälte använder huvudet snarare än nävarna för att skipa rättvisa.